Ett magiskt ögonblick

Gud han är en Gud.
Han övertygar mig om det varje gång jag hör honom.
När han går upp på scenen slår första ackordet i söndagmåndagsång, Då vet man att detta kommer bli en otroligt kännslosam konsert. Man vet att man inte kommer kunna smälta detta på flera veckor/månader/år. Han har överträffat sig själv denna gång. Sen när ... som eld spelas väcks minnen från förr och man blir helt varm i kroppen håret på armana och i nacken reser sig. Tas med på en oföglömlig resa genom den svenska rockhistorien.
Börjar undra om det är bra är bra att känna sig så här träffad, vet inte vart jag ska ta vägen. Det är alldeles för bra för bra.
Ingen neråtsång bara helt underbar.
Främling överallt bara skriker ångest mmmmmm.
När ungefär så här drar igång gnislar gitarrerna för full halls och Thåis får till sitt underbara skrik som bara kan få. Allt påminner lite om PLP-fasen. Får klump i hallsen. Man vet vad han vill säga till oss lyssnare.
The Haters blir mycket bättre än på skivan kanon.

Första extra nummret Thåström vinkas in och ställer sig själv på scenen med sin gitarr och börjar spela Om black jim man känner hur hans röst skär som en kniv genom lokalen. Nackhåren reser sig som de aldrig gjort förr. Ett magiskt ögonblick i mitt liv.

I många låtar känner man hur sitt hjärta knyter sig.
För att inte tala om den sista låten bara om min älskade väntar. Man blir mållös!

Sorligt för er som missade detta.