Vi älskar CP-störda människor!

Seröst hur farligt är det med en teckning? Asså ibland kan man ju undra hur folk är funtade. Vissa människor äe alldeles för lätt retade. Ta den där jävla teckningen som det är sånna jävla rabbalder om nu i tv och andra medier.
Hur farligt är det lixom. Vissa människor är väldigt lättstötta och lättretade. Jag vet ju själv hur enkelt det är att reta gallfeber på folk med de inläggen jag gör här ibland. Vissa tar verkligen tillsig allt jag lyckas kläcka ur mig här.
För er som inte fattar ironi har jag bara en fråga. Varför läser ni ens min blogg då om ni blir så stötta av at läsa den?
Men men jag bloggar enbart för att jag vill det och jag skriver vad fan jag vill och hur jag vill bara för er att acceptera (men känn inte efter).

Såg att det CP-störda ( ja för det heter så, bara att vi inte vågar säga det) gänget från "I en annan del av Köping" tog hem det där TV-priset. Seriöst! Vi svenskar har sjunkigt så långt att vi numera gillar att sitta å skratta åt hur CP-störda människor görbort sig i TV. Personligen tycker jag den serien suger. Ser inget nöje i att titta på det och de som är med.

När jag berättade om min helg som jag hade ihop med min lilla dadelpalm för Elinore och Britt sa de att det bara lyser om mig och att det märks så väl att jag är genom lycklig.
Jag kan säga att det är jag med men att det märktes så väl kunde jag inte tänka mig. Men hon har satt ett avtryck i mig som få tjejer har lyckats göra de senaste åren på mig.
Det absolut bästa med henne är att hon även har samma musiksmak som mig med vilket e rätt ovanligt, sen att hon är riktigt smart gör ju inte saken sämre heller.
Är jag kär?
Jag vet inte, var länge sen jag kände den kännslan. Men kan väl säga att det jag känner just nu påminner mycket om det. Väntar med spänning för att se vart allt detta leder.