Svar på kommentar!

Shit har haft fullt upp med annat har inte hunnit blogga och många kommentarer som jag vill svara på med. En av de kommentarerna som känns just nu mest angeläget att svara på är den som Sven O Franzén postade. Verkar väldigt upprörd över både inlägget om "författarkriget" (som fullkomligt har eskalerat) och mitt sågande av Ingmar Bergman.
Scorpinjonsprit som jag inte vågade mig på att dricka när jag var i GBG.

Ja jag säger då det, genier spekulerar verkar det som. Det är en underhållande och banal diskussion när huvudpersonerna Macke, Anna och Okänd småkivas med en obefintlig skara människor. Precis som inlägget om Camilla Läckberg VS. Björn Ranelid verkar det rätt tydligt att agnarna skiljs från vetet rätt omgående.

Konst (vad det än må vara, i det här fallet film, i det tidigare litteratur) så befriad från elegans och högre intelligens anser jag i förlängningen vara demoraliserande för bejakaren. En person som inte kan uppskatta Ingmar (inte Ingemar) Bergmans filmer, teater eller prosa är jag nog rädd för att hon redan har hamnat i den fällan. Tycker man sen inte heller om Sånger från andra våningen är nog dessvärre även humorn ett minne blott.

Argumenten för att Ingmar Bergman "är ju inget att ha ändå!" får nog tas med en smula salt. Så även uppmaningen att "Våga vägra Björn Ranelid!" då i alla fall jag, tolkar det som att han själv inte läst mer än på sin höjd några sidor ur dennes böcker. Fortsätt att skriva om drömmar, fyllor och sexköpare om du nu måste men please, lägg ner ordbajseriet i dina usla analyser som du skrivit den senaste tiden.

Oj, det blev långt. Hoppas att du kan ta dig tid att svara nu. Om inte; quit hatin the south.

Som ni ser så tog han/de väldigt illa vid sig. För det första villa jag på peka att jag skriver om det som faller mig in. Ibland är det rena fyllestorys och ibland är det om helt andra saker som rör mig.
Den enda bergman filmen som jag känner tillför mig nått är Fanny & Alexander. Gillar detaljrikedomen i den filmen. Överflöd av allt.
Sen är det väl möjligt att Bergman har tillfört mycket i film världen och för alla flummiga dramaten-skådisar men ser allmänt över hur folk ser på bergmans filmer speciellt våran generation så tycker en övervägande del att är inget att ha. Detta kan ju bero på att vi är alldeles för vana med taskig Hollywood-action och andra mer lätt smälta filmer. Jag vet så är det nog i mitt fall iaf. Kan vara samma sak som håller på att hända i den litterära världen med. Läser hellre en spagetti-deckare än att plöja igenom nån djup å krånglig Ranelid bok som dessutom är skriven på ett "annat" språk "ranelidska". Titta bara på den där bilden han ser skyhög ut med. Inte bara hasch i den blicken.