Har suttit å rotat runt lite på nätet idag, med tanke på inlägget igår som jag skrev. Hittade en intressant grej som jag antar att Jan Guillou bygger sin krönika mycket på.
Det är en intervju med Ernst Brunner där han klankar ner på de nya deckarförattarna och klagar på att svenskarna håller på att döda skönlitteraturen.
– Skönlitteraturen håller på att dö. Folk läser bara deckare och förlagen ger bara ut deckare. Det här är allvarligt.
Förlagen satsar på lättsmälta deckare och bantningsböcker – då känner sig de gamla trotjänarna undanskuffade.
– Det är inte kul. Jag har hört flera stora författare oberoende av varandra säga att de lägger av. De blir inte uppskattade längre.
Skillnaden mellan bra och dåliga författare är att överleva folks medvetande - inte att sälja många exemplar.
Giganterna som gjort riktigt stora avtryck i litteraturen belönas inte sällan med en byst eller staty.
Sedan fnissar Ernst Brunner och tänker med fasa på vilka bästsäljare som i morgon kan bli avbildade och placerade på våra gator och torg.
– Vem fan ska man sätta upp i framtiden? Ska vi ha en deckardrottning på en bronshäst?
Det tycker jag tyder på fet avundsjuka utan tvekan. Och varför klagar han så förbannat han har ju redan gjort sina miljoner och dessutom så har en en års inkomst på 400 000kr om året. Om man bara ändå hade en så skön årsinkomst så skulle jag va otroligt nöjd.
Han går lite väl hårt mot de nya författarna tycker jag allt. läs bara sista meningen... menar han på att det är han som förtjänar att sitta på en bronshäst?
Ren svart sjuka om ni frågar mig. Nu har jag själv aldrig orkat mig på nån av hans böcker. Han använder också rätt mycket krångligt språk i sina böcker om jag förstått det hel rätt. Det uppger mina källor iaf (kompisar som läst hans böcker).
Funderar själv på att klämma ihop en deckare... är ju inte allt för svårt. Tror jag till och med har ett par gamla script liggandes nånstans här iöägenheten eller på vinden. Började skriva dem för flera år sedan så kan man damma av och föra in i datorn sen skriva om det lite.
Vad tycker ni? skulle ni vilja läsa det här i bloggen till och med?
1 kommentar:
Det Brunner och Ranelid är inne på är väl kanske den åsikt om att böcker kanske inte bara ska glädja utan även bilda läsaren. Det faktum att Liza Marklund uppfattas som en av Sveriges största författare på 2000-talet får väl anses vara en konsekvens av svenskens dåliga smak och tycke, snarare än hennes färdigheter som författare. Deckargenren tillsammans med detta jävla bloggande är två "fenomen" som kanske inte bringat nån vidare kvalitet till litteraturhistorien, eller?
Summa sumarum; Vem som helst, varken kan eller ska, skriva böcker. Inte blogg heller för den delen.
Skicka en kommentar